Jag har nyligen sett filmen Parfymen, baserad på boken med samma namn skriven av Patrick Syskind (tyskt y/u). Några kvällar senare var jag på en middag. Här visade det sig att jag inte var ensam om detta, när bland annat min bordsdam visade sig ha sett samma film. Eftersom boken gav mig något nytt då jag läste den, var jag ganska intresserad av hur hon uppfattade filmatiseringen. Det visade sig att hon inte läst boken men var av den uppfattningen att filmen var fruktasvärd. Eftersom det handlar om en mördare kan jag förstå att man blir illa berörd men anledningen visade sig vara av annan art; det var en objektifiering av kvinnan.
Genom historien har folk genom alla tider försökt undergräva, förtala och förbjuda kultur som inte tjänar deras politiska syfte. I en västvärld där man förfasas över Salman Rushdies fatwa på grund av hans litterära verk är man inte sen att följa efter. Just feminismen är här intressant, eftersom den anses så politiskt korrekt. Ett problem är att man iderligen tycks blanda samman begreppen feminism och genusanalys. Jag tänker inte tala om hur man ska konsumera sin kultur men jag har aldrig hört en poliker nämna Charles Bukowski 
som en inspirerande och spännande poet och författare (även om det kanske har hänt).Alla har dock en mer eller mindre formad politisk åsikt, vilket oftast sitter ganska djupt rotad. Den bygger vanligtvis på grundläggande värderingar och tankesätt som man identifierar sig med, vilket gör att det tillhör en del av ens personlighet. Men nästa gång du bedömmer kultur tycker jag att du ska fundera på hur Göbbels hade sagt det. Han hade sina bokbål, vad har du?
No comments:
Post a Comment