Sunday, December 31, 2006

Blå Blend blues och eutanasi

Rökare är sjukare än ickerökare och belastar därmed välfärdsstaten men sin vidriga ovana. Inte nog man att man skall se och lukta på skiten - man skall betala det också. De förpestar omgivningen och arbetsgivarna och samhället får ta smällen. Slutligen skall de ju in på längre behandlingar inom sjukvården och då skall vi andra hala upp plånboken igen.

Rökpauser och extra sjukdagar gör att en rökare kostar sin arbetsgivare 30 000 kronor mer per år än kollegan som inte röker, enligt statliga Apoteket AB. Apoteket har räknat ut att rökningen leder till 4,7 miljoner extra sjukdagar per år. I mina hemtrakter Västra Götaland handlade det 2004 om 809 000 extra sjukdagar på grund av rökning. Uträkningen baseras på undersökningar som visar att en rökare i genomsnitt har åtta sjukdagar extra per år jämfört med den som aldrig har rökt.

Arbetarna igen
De sociala skillnaderna i rökvanor tycks bestå. Andelen dagligrökare bland män 16-84 år har minskat ca 20 procentenheter sedan 1980. Skillnaden mellan arbetare och tjänstemän på mellannivå eller högre var 11 procentenheter år 1999. Manliga arbetare var då nästan dubbelt så ofta dagligrökare som manliga tjänstemän på mellannivå eller högre.

Minskningen av andelen dagligrökare är betydligt mindre bland kvinnor där den varierar mellan 7 och 11 procentenheter i de tre grupperna. Skillnaden mellan kvinnliga arbetare och tjänstemän på mellannivå eller högre var 9 procentenheter 1999. Kvinnliga arbetare var dagligrökare en och en halv gånger så ofta som kvinnliga tjänstemän på mellannivå eller högre.

Och så är det förbjudet med eutanasi!

Låg utbildning - högt kolesterol

Som jag tidigare varit inne på ett pag gånger så finns det mycket intressant statistik som belägger det faktum att den fete missköter sig kopiöst. Man kan, om man vill skoja till det, säga att mitt intresse för denna fråga är omättligt.
Trots massiva insatser från de fetas lobbyorganisationer (av en händelse finansierade av snabbmatskedjorna) så har man bara kunnat peka på ett par futtiga genetiska påståenden i andra riktiningen. Det faller på sin egen orimlighet att fetman bara skulle vara avhängig av genetik. Att de där dagliga tiotalet burkar läsk och den där extra påsen med mini-snickers inte alls påverkar din BMI. Att personen inte rör på sig. Nej det är DNA-koden som ställer till det. Yeah right mr Fetto!

Statistiska Centralbyrån, SCB, presenterade för inte så länge sedan uppgifter om hur utbildning påverkar våra köpvanor. Och resultatet, som gäller år 2003, är att lågutbildade lägger ner mer pengar på kött, korv och korvpålägg.Högutbildade däremot föredrar grönsaker och utemåltider. Dessutom är de mer benägna att punga ut för alkohol, personlig hygien, kläder och skor, bostad, lokalresor, fritid och kultur. Nu är ju det här inte så konstigt eftersom de högutbildade i snitt tjänar mer pengar än de lågutbildade. Den enda utgiftsposten där lågutbildade lägger ner mer pengar i absoluta tal är just kött, korv och korvpålägg.

SCB har också studerat hur utgifterna skiljer sig mellan hög- och låginkomsttagare. Inte oväntat spenderar höginkomsttagaren mer pengar än låginkomsttagaren. Höginkomsttagarens utgifter är högre än låginkomsttagarens på alla områden förutom två - tobak och fast telefoni som det visar sig att hushåll med låga inkomster lägger ner en större summa pengar på. Undersökningen baserar sig på 2.270 hushåll i landet som har fått föra kassabok över sina utgifter under en period.

Vad ser vi då i SCB:s sifferdjungel?

Jo, ett korvätande, tobaksmissbrukande fetto som sitter i telefonkö till försäkringskassan. Lägg därtill undersökningen från Åbo universitet om husdjur så anar vi nog en schäfer bakom den oxblodsröda hörnsoffan.

Reklamera Fet Reklam

Man brukar säga att repetition är kunskapens moder och det ska man givetvis ta fasta på. Tidigare inlägg i media om den fetes levnadsstil har följts upp av intresseorganisationers överslätningar. När GI-boken kom ut svarade de feta att en genetisk koppling fanns. Nu råkar det vara så att några fet husvagnsägare måste vinna på Bingolotto varje helg. Tyvärr hittade även här en blind höna sitt korn; det råkade finnas en svag genetisk koppling. Jag tänker dock inte sluta driva denna kanske största ekonomiska fråga i modern tid; Varför äter feta upp min mat?

Reklam är ett verktyg som används flitigt för att sälja produkter i dagens samhälle. Vissa tycker den är av ondo och menar att konsumenten får betala för den i det långa loppet. Jag kan väl hålla med men menar att du själv givetvis väljer vad du köper även om du är underbegåvad. Man har lagstadgat att reklam inte får rikta sig till barn och menar att de inte kan ta ansvar för sina beslut. Jag kan här hålla med men menar att samhället uppfostrar föräldrarna att uppfostra sina barn, så om du råkar stå på Toys'r Us med hela kundvagnen full med My Little ponnyprylar kan du sluta gnälla. Vad man än tycker om reklammakare så har de oftast en stark grund att stå på när det gäller reklamens utformning, vilket gör att man kan analysera samhället genom att studera reklam.

Det intressanta med reklam är att man vänder sig till en viss grupp människor, ett så kallat kundsegment. Nu kommer vi till det intressanta. Bantningsmedel säljer som aldrig förr och trots detta blir vi bara fetare. Tittar man på bantningsreklamen är den klassiska framställningen en före- och en efterbild, lite grön text och en kille i vit rock som ler. Här känner jag mig ganska till freds och förstår at den funkar. Problemet är bara att det verkar som om reklammakarna även tillverkar produkterna. Det råkar vara så att dessa produkter ALLTID går ut på i huvudsak två saker:

1. Du ska äta något

2. Du ska inte behöva göra något

Kan det inte vara så att den fete behöver precis det motsatta. ÄT INTE ALLT DU SER (den fete ser ofta snabbmatsmenyer) och GÖR NÅGOT FÖR HELVETE (den fete gör ingenting)!

Tänk er en ärlig och bra reklam. Den skulle typ gå ut på att en fet sprang (inte till mat), svettades (inte på grund av värme) samt faktisk såg lycklig ut efter ett pass (den fete är olycklig). Även om jag inte sett allt dravel som syns på TV i Sverige sista tiden har jag begripit att vi är på väg dit och det är bra. Så nästa gång du sitter där i bilen i Macdriven kanske du ska fundera på vem som vill ligga med dig. Istället för att leda in avgaserna i bilkupén kan du väl ge sig ut på en promenad, eller ett bad i alla fall.

White trash and black dogs

Hundägare är feta, dumma och sjuka. Det har för mig alltid varit en sanning. Det är synnerligen enkelt att belägga detta. Ställ dig vid djurmatsavdelningen på ett varuhus modell större. Där uppenbarar sig en för intelligentian ny och spännande värld. Här mäts sjukpenningen i hur många säckar torrfoder man får ta med sig hem. Bostadsbidraget översätts till tuggben, grisöron och slaktavfall i glättiga förpackningar. Följer man sedan denna kraftigt överviktiga person i affären så lastas det ner föda till matten av likvärdig kvalitet. Det är spolformat slaktavfall, halvfabrikat och läsk som fyller shoppiingvagnen till brädden.

Sjukpensionären trycker sedan in sig i en av djur och cigaretter stinkande bil. Den utsvultne hunden studsar likt en gummiboll mot hundnätet i bilen. Oklart om han gör det för att äta upp barnen Kevin och Cassandra i baksätet eller om hunden bara är lika genetiskt defekt som ägaren. Kevin och Cassandra bryr sig föga om hundens utfall eftersom de är fullt upptagna med att äta snickers och titta på skräckfilm i sina bärbara skattefinansierade 7 tums TFT-skärmar.

Att gå in och dissekera kattägare är alldeles för lätt. De är som regel ensamma, sorgliga och stinker av gammal kattsand. Det roligaste med kattägare är att de med emfas hävdar att anledningen till att det inte går att dressera katter är att de är så smarta att de väljer att att inte lyda. Intressant tes. Av någon outgrundlig anledning läser inte kattägare vid universitetet så det har inte gått att akademiskt belägga detta. Att dissekera en kattägare bokstavligt hade varit en annan femma.

Universitet i Åbo gjorde studien och den har nu publicerats 'peer-reviewed' i Plos One [länk]. En kort sammanfattning finns här.Resultatet var att ägare till husdjur hade något sämre hälsa än befolkningen i snitt och dessutom var något fetare. De rökte något mer än genomsnittet och motionerade något mindre. Studien motsäger tidigare resultat där ett husdjur kunde bidra positivt till hälsan genom att sänka hjärtfrekvensen.

Science listar årligen de viktigaste vetenskapliga framstegen. I år toppas listan av en unabombar-ryss som bor hos sin morsa i skogen i Ryssland. Okej han knäckte Poincarés förmodan men Åbo Universitet satte dit alla torrfoderstorskar. Ett lätt val tycker jag.

Skärpning Science!

Friday, December 29, 2006

De känner en neger på riktigt

Jag var på en horribel nyårsfest i Sverige förra året. Eftersom jag bara tillfälligt befinner mig i moder Svea får jag finna mig i att fira diverse högtider utan högdjur. I det här fallet landade jag i ett skånskt radhusområde. Bara det var naturligtvis väldigt sorgligt. Inredningen var mycket paradoxal. Naturligtvis var det skandinaviskt blont och sparsmakat men det myllrade samtidigt av borgarmarkörer. Vart man än vände sig så höll man på att välta en Aalto eller slå huvudet i en PH. Som lök på laxen så var det det dess utom ymnigt med med små liv under tio år. Jag antar att det har att göra med att jag själv har valt en annan väg i livet. Hur som helst så var det påfallande tydligt att stämningen var lite exalterad lite som min barndoms jular i jämtland när vi väntade på tomten. Barnen var de enda som uppförde sig som de brukar dvs förde ett jävla liv.


Efter en timme så förstod jag vad alla väntat på - det kom en snubbe från Etiopien till festen. Jaha tänkte jag men helt plötsligt blev alla väldigt cosmopolitiska och härliga. Ingen ville visa att denne mans inträde i medelklassens hjärta rört om något. Hans blotta närvaro visade att här i det här radhuset är man minsann inte rasist, här umgås vi till och med med invandrare. Plötsligt surrade alla konversationer kring vad man gjorde för etnografiska utsvävningar på sin fritid. Det spelades bongo och dansades flamenco. Jag misstänker starkt att anledningen till att jag själv blev förärad en inbjudan till denna nyårstillställning är mitt haitiska ursprung samt ett internationellt arbete som ofta förläggs i ett utvecklingsland.

Någon kände minsann ett par från Barcelona - ett HOMOsexuellt par. Det stod mycket högt i kurs på medelklassfesten tills slutligen bomben briserade över ett par övergrillade havskräftor. Värdparet skulle minsann åka till Addis Abbeba tillsammans med snubben som kom sent till festen. Nu satt alla svennebananer och knöt nävarna i fickorna samtidigt som en känsla av uppgivenhet infann sig.
Det spelar ingen roll hur jävla mycket high life-skivor jag köper. Det är fullständigt egalt att jag är en fena på att tillaga injera och doro wat.


De känner en neger på riktigt!

Wednesday, December 27, 2006

Ma vie an excel

Jag hatar ingenjörer. De skall alltid vara så förbannat korrekta. Märk väl korrekta i en mycket snäv kontext. Så fort teknologen sätter sin fot utanför tekniska högskolan eller sin ingenjörsarbetsplats så är de helt av banan men travar fram som om världen har att lära.

Han klär sig i trevliga chinos där de sydda dekorationsvecken fylls ut av en ordentlig nyckelknippa, grosshandlarplånbok och en 20 GB extern hårddisk med USB2. Gärna en försynt randig button down med en lammullsslippa i dovhjortsbrunt. För att ta sig fram på livets vägar har teknologen en loafer med mycket grov sula. Vid bättre väder en midjekort sandfärgad jacka signerad Gant. I ruskväder dyker skaljackan fram. Limmade sömmar, armbågsförstärkningar och rip stop. I handen ett fullängdsparaply, de små skyddar inte fullgott mot eventuell nederbörd. Sommartid byts egentligen bara nededelen ut mot ett par khakishorts med självsäkra cargo pockets. Fötterna ikläds då ett par Teva med ankelhöga sockar av något kraftigare modell. Dock inte i vitt som arbetareen kanske skulle ha valt.

Han gillar provningar. Öl, whiskey och vin. Allt skall provas, dokumenteras och placeras i fack. Livets goda skall förpassas till kolumner i teknologens excelark.

Inga parametrar utöver optimalitet skall beaktas. Det gäller var man skall bo, var man skall äta, hur man tar sig till jobbet etc etc tills allt bara blir en transportsträcka till en trevligt planerad pension.

Anledningen som gjorde att jag kände mig nödgad just idag att skriva detta inlägg är julhälsningar.

Jag sa god jul åt en teknolog den 25:e december varpå han utbrister. - Julen 2007 då eller?

God fortsättning på dig teknologjävel och brinn i ditt excelhelvete!

En skyddande hjälm

Jag befinner mig just nu i ett regndrabbat Aceh. Jag märker inte av skiten eftersom vi västerlänningar bor på väldränerad mark. Det har dött hundratals människor i översvämningarna och det har även varit en jordbävning här men jag har knappt märkt det. Det skakade till lite på natten vid jordbävningen. Vi passerade några av översvämningsområdena i bil och såg lite flyktingar som bodde i några gamla mögliga FN-tält från Tsunamiinsatsen. Tropikhjälmsfolket märker inte katastroferna så mycket förutom att dom måste jobba en del eftersom inte myndigheterna här är så pigga på att göra det.
Polis och militär ägnade sig tidigare mest åt att tortera och mörda lokals. Nu har de lugnat ner sig även om en och annan fortfarande stryker med. Det verkar som om indonesiska militären ville försöka slå världsrekord i plåga lokalbefolkningen, eftersom det tydligen inte räcker med alla naturkatastrofer. Kvinnorna kunde få tillbaka sina bortförda män i två, tre delar, exempelvis. De lokala polisterroristerna lämnar dock tropikhjälmsfolket i fred. Kanske beroende på att hälften av oss bär på pärlemorinfattade revolvrar. Själv föredrar jag lugern. Smidig, pålitlig och historiskt väl förankrad.

I kväll ska det hinkas GT för kininet kan nog behövas eftersom myggen i prinicip äter en på nätterna. Jag har även beslutat mig för att tillbringa min sista kväll på en pianobar i singapore. Vad tror ni om det?

Monday, December 25, 2006

Gregers Werles ande

Jag känner mig nödgad att klippa ett stycke ur aftonbladet:
Hur känns det i dag?
...Carola Wiberg, som fick 900 gram kvar av en 3,6 kilo tung skinka från Scan.
– Ja, det blir ju ingen riktig jul direkt.
Vad var det som hände?
– Jag skulle tillaga skinkan dagen före julafton. När jag öppnade folien efter att skinkan varit i ugnen låg det bara en liten, liten bit kvar. Jag trodde inte att det var sant. Kvällen före ska man ju provsmaka, men hade vi gjort det i går hade det inte funnits någon skinka kvar till julafton. Jag har tillagat skinka i 30 år och aldrig varit med om något liknande.

Hur reagerade resten av familjen?
– Min 16-årige son tycker att det är ynkligt, han hade sett fram emot julskinkan. Men jag får muta honom med julklappar.

Vad händer nu?
– I morgon (läs i dag) ska vi ha middag för 12 personer här hemma. Jag får åka till affären och köpa en färdiglagad skinka, men de är ju inte lika goda.

Till sist, vad önskar du dig mest av allt just nu?
– Snö och en stor skinka!

Tillåt mig nu bidra med lite personalia om Carola:
Hon ljuger med största sannolikhet, inte minst för att det syns att de 2,7 "försvunna" kilona på skinkan ligger och pustar under hennes haka.

Det ligger i den fetes natur att ljuga som jag tidigare varit inne på i detta forum. Jag misstänker att hon varje dag på väg hem från jobbet som socialsekreterare kör förbi Sibylla och klämmer en polisbricka (90gram, strips och pucko). Efter detta lilla snack åker hon hem till den kroppsarbetande maken och tillagar en mastig köttbaserad middag med gräddsås. Kvällen kröns med tio till femton romerska bågar. Frukosten består visserligen bara av en pastejmacka, en slät zoegas och en blå blend. Lunch blir bara en sallad i cafeterian på jobbet. -Jag har ju så mycket att göra, man hinner inte äta en mer än en baguette. Och de gör ju så fina mackor på Subway.
Ett par dagar i veckan under hela sonens uppväxt har Carola kommit hem med en påse muffins. -Stefan vill ju så gärna ha något sött till Lilla Sportspegeln. Att Stefan är ute och boffar med Ardalan och Robin när Carola trycker muffins räknas liksom inte.
Likadant rundas varje besök på samhällets köpcentra av med ett meal med extra allt. Stefan tycker ju så mycket om hamburgare. Och det är viktigt att han följer med så att man umgås lite. Att Stefan inte varit med de senaste tio åren har vår Carola glömt att berätta.

Sammantaget är det ett föga djärvt påstående att Carola har avsevärt större problem än att hon ätit upp 2,7 kilo av julskinkan före gästerna kom. Gästerna bestod för övrigt av maken Rolles kollega - Janne Chaffis med sin blyga frun Soiu. Så länge Rolle håller snapsarna rullande märker han nog föga av den "försvunna" skinkan. Soiu har fullt upp med att ta in intrycken från det hon trodde var det nya landet.

Saturday, December 23, 2006

Hycklarnas afton

Julafton. Stillhetens och godhetens högtid i syfte att manifestera överphösens påstådda födelsedag. Att dagen råkade sammanfalla med den gamla hedniska högtiden midvinterståndet är naturligtvis bara en händelse. Nej, julafton är inget annat än en dag för hyckleri. Lyckligtvis har den religiösa andan fått ge vika för en mer konsumistisk och privatsfärsortienterad dylik. Inte nog med att detta är ett mer ärligt och mindre skamfyllt sätt att tillbringa den 24:e december. Det är också ett väldigt mycket mer konstruktivt sätt att bidra till världsförbättringen.

Konsumtion är motorn i tillväxtsamhället. Ett samhälle som de senaste 30 åren har halverat spädbarnsdödligheten och analfabetismen i utvecklingsländerna. Följaktligen är det minst goda ur ett medmänskligt perspektiv att asketiskt genomlida denna kyrkans dag.

Jag håller inte med rasisterna på vänsterkanten som inte anser att invånarna i utvecklingsländerna skall få chansen att erhålla en lika god materiell standard som vi i västvärlden. Det är inget problem att alla indier vill ha en bil och sannolikt kommer att få möjlighet att införskaffa en de närmsta 12-20 åren. Problemet är att bilar idag inte håller tillräckligt goda miljöegenskaper. Det kommer att se helt annorlunda ut om bara ett par år. En parkerad bil 1975 var mer skadlig för miljön än en körande bil 2002. Underskatta inte teknikens landvinningar och använd inte beräkningar på gammal teknik för att beröva invånarna i fattiga länder den utveckling de eftersträvar och behöver.

Fanatiska kristna, socialister och Naomi Klein-kloner kan predika sina rasistiska och konservativa psalmer för någon annan. Själv tänker jag förbättra världen och köpa mig ett vitt Bose Acoustimass til jul. 650 världsförbättrande watt som kommer att fylla upp hela lyan med Mozarts fantastiska Alleluia från Exsultate Jubilate.

God Jul på er!

Friday, December 22, 2006

It ain't over 'til the fat lady sings

Det är möjligt att jag tangerar ett tidigare påtalat ämne, i detta fallet är risken dock värd att ta. När jag igår mellan två ganska oviktiga möten tittade på DN:s hemsida kände jag mig återigen bedrövad. Amerikanska forskare har visat att fetma är genetiskt ärftligt. På slutspurten av artikeln nämner man att ändrade matvanor givetvis är möjligt för att komma tillrätta med problemet. Är detta tillräckligt? – Givetvis inte!

Jag hyser stor tilltro till medicinsk forskning och då i synnerhet amerikansk medicinsk forskning. Det är inte forskningsresultaten i sig som jag vänder mig emot, utan snarare synergieffekterna av signalerna man skickar till överviktiga, eller för att klara i klartext feta. Hur många gånger har man inte suttit i samma rum som en fet och ätit lunch? Den fete har knaprat på en (halv) sallad och hävdat att det är dagens sista energiintag. Amerikanska forskare i all ära men fettot kommer att gå hem och tröstäta sig till sömns. Fetman är uteslutande beroende av den genetiska uppsättning som rann utanför tallriken - inte den egna.

Ur rent ekonomisk synvinkel är hela projektet ohållbart; fett kostar lite i affären men mycket på operationsbordet. Ska det bli någon ändring måste preventiva åtgärder sättas in i ett tidigt skede. Detta har man löst i USA genom något som liknar med social mobbing och utfrysning. Du ser vanligtvis inte en fet och en smal person umgås, vilket dock fortfarande är helt normalt i Sverige. Den Amerikanska modellen har givetvis baksidor, men en produktiv allt mer kostmedveten medelklass, som rent ekonomiskt lyckats avskärma sig med ett starkt och gediget försäkringssystem är ett faktum. I ett två-tredjedelssammhälle är detta ett gott resultat,vilket så ofta Amerikanska modeller lyckas åstadkomma.

Nu är forskningsresultaten dock ett faktum och man försöker givetvis följa upp detta med nya metoder för ett sundare samhälle. I slutändan på kedjan sitter den fete damen och sjunger sin klagosång, inte nu bara för att hon är fet utan också för att hennes kropp är tvingad in i detta fängelse av fett. Medicinen för att få tyst på detta är även här av amerikansk modell, TV:n.

Wednesday, December 20, 2006

Sarabanda Aceh

Fan, jag har blivit av med mina ipodhörlurar. Jag har letat igenom hela huset utan att finna dem. Min slutsats är att det nog måste vara tjänaren som smugglat ner dem i fickan när han var här och städade . Jag tog upp det med hyresvärden och föreslog lite försynt att om han inte återlämnar lurarna kanske man måste anmäla honom till Shariapolisen som i så fall skulle tvingas kapa handen av honom. Vi får se om det ska behöva gå så långt.

Hela den här historien är förstås jättetråkig för alla inblandade men jag tycker samtidigt att det generellt är viktigt att vrida upp armen på småtjuvar och markera att "en stöld är en stöld är en stöld". Jag tror att detta är nödvändigt eftersom det här är en helt annan typ av samhälle. Man måste i dessa sammanhang sända tydliga signaler för att klargöra vad som är rätt och vad som är fel för att på så sätt etablera äganderätten. Innan man kan införa svenska pingisanstalter och mjukisdomare måste hela samhället förändras men man ska nog vara på plats här för att förstå mitt resonemang fullt ut.

Nåja, över till något mycket trevligare. Döm om min förvåning när jag hittade en dvd med Bergmans Saraband för endast åtta kronor, här i Banda Aceh! Civilisationens ljus sprids uppenbarligen på de mest outgrundliga sätt.

Nej nu måste jag sätta mig ner och skissa på en survey. IMF vill snabbt ha in mitt material för att kunna överblicka insatserna i landet.

Tuesday, December 19, 2006

Keramik och det fria valet

Under mina besök i Sverige på somrarna har jag noterat ett intressant fenomen. En konstellation av människor som inte nödvändigtvis är sammansatt på lika villkor. Jag tänker naturligtvis på de frisinnade bibliotekarierna vilka ibland går under den mindre smickrande benämningen Marimekko-kossor. Den här gruppen kvinnor i åldern 40-60 arbetar ofta i kultursektorn. Det kan vara en museeiintendent, kulturgeograf eller genusvetare men kanske i ännu större utsträckning bibliotekarie på en grundskola eller kommunikationsansvarig på en mellanstor kommun. Den röda tråden är att brödfödan alltid intjänas via skattemedel och där resultatet av deras dagliga slit är svårt att mäta. De visar på sin fria tanke och sitt oberoende från det normativa samhället genom att under några sommarmånader varje år ha en affär med en tjugo år yngre man från Afrika.

Det mest intressanta i sammanhanget är att denna grupp kulturintresserade kvinnor anser sig vara mycket upplysta. De ser, naturligtvis, ner på män som ägnar sig åt liknande verksamhet. Enda egentliga skillnaden är att objekten i det andra sammanhanget nästan uteslutande är från den asiatiska delen av världen. Det finns all anledning att återkomma till frågan varför män och kvinnor i västvärlden väljer sina tillfälliga kamrater från så skilda delar av klotet.

Samma upplysta kvinnor säger helt ogenerat att de tycker om den afrikanske mannen för att han är så levnadsglad och obekymrad. Den svarte mannen gillar musik och att dansa. Han är inte lika stel och tråkig som svensken i allmänhet. Som klippt ur kurslitteraturen på rasbiologiska instutionen i Uppsala 1934.


Om ni tittar på fotot här ovan kan ni ana att mannen på bilden inte är fullt lika entusiastisk att sitta i offentliga sammanhang med två överviktiga kulturarbetare med Florence Nightingale-komplex. Samtidigt måste man respektera hans val. Hon betalar sannolikt fikat och kanske också ett par Air Jordan.

Jag har själv bevittnat en dylik transaktion med en mycket rundlagd dansk kvinna i kort blond stubbad frisyr och en sälskinnsjacka. Sälskinnsjackan skulle förmodligen signalera systerskap med inuiterna på Grönland. Hon ledsagade en ung senegales på den spanskt eldiga klädkedjan Zara för att köpa en helt ny mundering. Det blev en hel trave kläder. Trine halade utan att blinka upp en portmonnä ur Marimekkoväskan. Den unge mannens blick var helt naturligt låst vid den tjugoettåriga tjejen som stod och kände på en ljuvlig ljusgul lammullströja.

Det är möjligt att Kant hade rätt, det finns alltid ett val. Det kan dock inte kännas så trevligt att behöva släpas runt på Österlen för att sedan avsluta dagen med att återskapa drejscenen i Ghost med en dansk sälkvinna.

Monday, December 18, 2006

Kort men inte gott

Långa människor tjänar mer än korta. Och det förtjänar de. Eftersom de är smartare. Studier har tidigare visat att långa människor har högre lön än sina kortare kollegor. Nu kommer nästa smäll för de småväxta. De är nämligen lite dummare också. Det har forskare vid Princetonuniversitetet i USA kommit fram till.Skillnaden minskar- Så tidigt som vid tre års ålder - före det att skolan har kunnat påverka barnen - och genom hela barndomen, så är längre barn bättre på kognitiva tester, säger en av forskarna enligt Reuters.

Skillnaden i prestationsförmåga minskar med åren - men det är ändå långa personer man hittar på de mer avancerade jobben.- Vid vuxen ålder är det mer sannolikt att långa människor väljer högavlönade jobb som kräver mer intelligens att utföra. Tio centimeter - tio procent högre lön. För amerikanska och brittiska män och kvinnor innebär en längdfördel på tio centimeter ungefär tio procent högre lön.Ska man då lite på dessa resultat?Forskarna själva är båda 173 centimeter, vilket är långt över snittet för amerikanska kvinnor.

Det oundvikliga: 181 cm, två centimeter över medellängden för svenska män. Nio centimeter längre än den grekiske mannen.

Friday, December 15, 2006

Död mans hand

På mina flygresor har jag börjat fuska lite med poker. Nuförtiden kan man lyckligtvis både få ha laptopen påslagen och uppkopplad när man lyfter miles. Poker är ett mycket tillfredsställande och avslappnande spel. Poker är också mer avancerat än vad man i förstone kan tro. En förklaring till detta är att både psykologiska och matematiska aspekter av spelet samverkar. Det handlar inte bara om att sitta och vänta in lägen som statistiskt sett är mycket fördelaktiga, utan även om att skaffa sig fördelar genom att få de andra att tro att en viss situation föreligger. När man avger sina bud i satsningsrundorna lämnar man ju samtidigt ut viktig information till de andra om sina kort.

Har man en nästan säker vinnarhand kan man frestas att satsa frenetiskt samtidigt som det riskerar att skrämma bort andra spelare som inser detta och lägger sig. Då blir potten kanske ändå inte så stor som den hade kunnat bli om man hade gått lugnare fram. Att spela väldigt irrationellt är inte heller bra, d.v.s. att ofta satsa och höja på skräpkort eller ofta behandla de bra korten blygsamt. De andra spelarna kommer visserligen att få svårt att lista ut vad man sitter med för kort när man avger dina bud. Men man kommer ändå att förlora i längden på att man inte får in de stora potterna när man vinner, plus att man kommer att slösa bort onödigt mycket när någon annan är favorit till potten. Alltså handlar det om att hitta en balansgång mellan att spela lagom vilseledande och lagom statistiskt rätt så att man inte slösar eller missar gynnsamma lägen.

Poker har tack vare sin komplexitet och sitt djup visat sig vara ett utmärkt studieobjekt i spelteori. Poker har kopplingar till ekonomiska teorier där aktörer på en marknad fattar beslut med bristfällig information. En stor och svår utmaning för forskare inom artificiell intelligens är att konstruera dataprogram som klarar av att mäta sig med de bästa mänskliga spelarna. För att bli riktigt bra på poker måste man spela mycket för att få erfarenhet av en massa olika situationer.

Självklart satsar jag alltid på gamle Bills klassiska hand - död mans hand (par i svarta ess och svarta åttor).

Thursday, December 14, 2006

Rockstars and rebels

Jag konsultar som rådgivare till IMF och kom till Indonesien igår och gjorde en rad trevliga upptäckter. Bland annat att man är rockstjärna här. Inte i Aceh eftersom detta är den enda provins i hela Indonesien som tillämpar sharialag men i Medan. Eftersom alla män är tre äpplen höga här väcker man som skandinav visst intresse hos det täcka könet som ler, hälsar stirrar omvartannat vilket förstås är en bra egosmörjare.Tyvärr säger dom här att det gäller alla västerlänningar så man ska inte ta det personligt, vilket jag ändå valde att göra naturligtvis. Framförallt eftersom jag i Sverige ofta betraktas som invandrare för att min farfar är infödd haitier.


Min mamma har dock fötterna djupt nedskjunkna i den jämtländska myllan. En mylla som ibland smyger sig innanför hjärnbarken tycker det mig på mitt årliga julbesök i Jämtland. Aceh har för övrigt precis som Jämtland en aktiv självständighet-srörelse. Det kanse mest intressanta och anmärkningsvärda är att rebelledarna för båda rörelserna bor i Sverige.


Nåväl tillbaka till Aceh. Alla kvinnor här är jättesöta och männen ser verkligen ut som fan. Lite som i Sverige där i princip alla män som bekant ser ut som Thomas Quick och kvinnorna som Kirsten Dunst och Scarlett Johansson. När jag vaknade i morse var huset där jag övernattar, vilket bebos av ett helt gäng europeer, tomt så när som på Fabio. Fabio - en stekig italiensk utrikeskorre med hästsvans, bar överkropp och en Bobby Ewing-bringa, hela italian-kittet. Han satt och rapporterade för en nyhetsbyrå i london. Han är här för att skriva om det första valet efter fredsavtalet som hölls häromdagen. Fabio bor annars på Bali och har en norsk flickvän vilket naturligtvis fick mig att knyta näven i fickan.
Det är så irriterande med stekarjobb som inte genererar något egentligt mätbart värde; utrikeskorrar, antikvarier, genusvetenskapsprofessorer osv osv. Det kanske mest irriterande är att det nyss nämnda sällskapet ofta ådrar sig medial uppmärksamhet och därmed också uppskattning från det motsatta könet. I vissa professorers fall kommer möjligen uppskattningen också från det egna könet.
Så där sitter alltså Fabio och knackar meningslösheter på sin Ibook i bar överkropp och har en läcker norska som väntar i bungalowen på Bali. En annan som sliter med fullt kvantifierbara ekonomiska modeller och management får inte skörda annat än en fet lön.

Jag hoppas kunna återkomma med fler anekdoter från tredje världen före jag drar till Sydney.

Wednesday, December 13, 2006

Så var det det här med hygienen

På grund av personliga skäl har jag det tvivelaktiga nöjet att spendera veckan i allmogens land, Sverige. När jag till stora delar är uppvuxen i Sverige, förväntar jag mig att åtminstone känna igen mitt lands avigsidor. Det har under dessa dagar visat sig helt felaktigt. Jag vill här publicera en lista över ett fåtal av alla de saker som jag starkt ogillar i Sverige . Som så många saker som jag ogillar härrör samtliga från snusk, ohygien och slafseri.

1. Jag har blivit bekant med blocket.se, och det är en flyktig bekantskap vill jag lova. Loppmarknader är inte samma sak som konstauktioner; konst är vackert, nyskapande och genuint, emedan gammalt skrot ska bort fortast möjligt. Består hela Sveriges befolkning uteslutande av fattiglappar numera? Tragiken ligger mest i att det syns på dem, och de är oftast männen som sticker ut med sin slafsighet. Jag kan inte begripa hur ni kvinnor kan fatta tycke för en samling lumpna lumpsamlare.

2. Lunch i Sverige är nästan undantagslöst äckligt, på alla sätt. Idag frågade jag inledningsvis servitrisen varför de serverade maten på ett zebraskinn. Hon begrep givetvis inte att jag åsyftade dukens vikränder som givetvis inte strukits bort. Efter att dryckesbeställningen tagits upp blir jag anvisad till något bufféliknande jippo. Jag har aldrig fattat varför vi som inte vill äta på en bricka ska behöva springa benen av oss för att samla på oss alla verktyg för en lyckad lunch. Ståendes bakom en småförkyld IT-människa (förmodligen småbarnsförälder också) ser jag att besticken, ståendes i runda behållare, är vända med spetsarna uppåt! Ska jag verkligen stoppa dessa saker i min mun? Jag vill inte verka snobbig på något sätt men kan det inte vara så att de som jobbar på restaurang varken är doktorer i immunologi eller etikettskolade?

3. Jag åker gärna taxi. På senare tid verkar denna yrkeskategori helt tappat förmågan att ta hand om sina fordon. Senast jag åkte taxi var jag tvungen att lämna in alla mina kläder på kemtvätt. Det visade sig nämligen att slafspellen hade en hund som helt ohämmat fick åka i taxin. Min far och jag odlade en myrkoloni under mina uppväxtår så jag förstår det band som hunden och han förmodligen har, men någonstans måste man ju dra gränsen. Jag har under mina år som utlandssvensk ofta stött på konstiga chaufförer men de har alltid en oklanderlig ansvarskänsla när det kommer till innandömet av deras taxibilar.

Efter en lång dag kan det hända att jag överreagerar en aning men håller ni inte med?

Och så var det det här med vikten


Eftersom jag veckopendlar mellan London och Göteborg så bevittnar jag kontinuerligt en av västvärldens dolda orättvisor. En orättvisa som nära nog ofelbart slår mot kvinnor. I dessa genusdagar torde alltså detta vara något som uppmärksammas - men icke.


Jag känner mig följaktligen nödgad att lyfta denna luftrummets könskränkning.Hur kan det komma sig att en välgödd affärsman som väger in på 110 kilo får ha lika mycket bagage som den lilla au pairen på väg hem till Borås efter ett halvår i Blackpool.

Au pairen med sina 50 kilos kroppsvikt torde rimligen få bära med sig 60 kilo mer än den rundlagde mannen med alligatorportföljen. En variant jag personligen förespråkar är att alla passagerare får ta med sig 100 kilo ombord. Väljer passageraren att väga 95 så blir det fem över. Väger man 60 så har man 40 att spela med osv. 110 kilos kroppsvikt - inga problem - men hala upp grosshandlarplånboken.

Ett lyxproblem? Måhända. Ett problem? You bet!

Var är suffragetterna 2006? Jag ropar på er hjälp; Nalin Pekgul, Birgitta Ohlsson och America Vera-Zavala.