Sarabanda Aceh

Fan, jag har blivit av med mina ipodhörlurar. Jag har letat igenom hela huset utan att finna dem. Min slutsats är att det nog måste vara tjänaren som smugglat ner dem i fickan när han var här och städade . Jag tog upp det med hyresvärden och föreslog lite försynt att om han inte återlämnar lurarna kanske man måste anmäla honom till Shariapolisen som i så fall skulle tvingas kapa handen av honom. Vi får se om det ska behöva gå så långt.

Hela den här historien är förstås jättetråkig för alla inblandade men jag tycker samtidigt att det generellt är viktigt att vrida upp armen på småtjuvar och markera att "en stöld är en stöld är en stöld". Jag tror att detta är nödvändigt eftersom det här är en helt annan typ av samhälle. Man måste i dessa sammanhang sända tydliga signaler för att klargöra vad som är rätt och vad som är fel för att på så sätt etablera äganderätten. Innan man kan införa svenska pingisanstalter och mjukisdomare måste hela samhället förändras men man ska nog vara på plats här för att förstå mitt resonemang fullt ut.

Nåja, över till något mycket trevligare. Döm om min förvåning när jag hittade en dvd med Bergmans Saraband för endast åtta kronor, här i Banda Aceh! Civilisationens ljus sprids uppenbarligen på de mest outgrundliga sätt.

Nej nu måste jag sätta mig ner och skissa på en survey. IMF vill snabbt ha in mitt material för att kunna överblicka insatserna i landet.