Jag befinner mig just nu i ett regndrabbat Aceh. Jag märker inte av skiten eftersom vi västerlänningar bor på väldränerad mark. Det har dött hundratals människor i översvämningarna och det har även varit en jordbävning här men jag har knappt märkt det. Det skakade till lite på natten vid jordbävningen. Vi passerade några av översvämningsområdena i bil och såg lite flyktingar som bodde i några gamla mögliga FN-tält från Tsunamiinsatsen. Tropikhjälmsfolket märker inte katastroferna så mycket förutom att dom måste jobba en del eftersom inte myndigheterna här är så pigga på att göra det.
Polis och militär ägnade sig tidigare mest åt att tortera och mörda lokals. Nu har de lugnat ner sig även om en och annan fortfarande stryker med. Det verkar som om indonesiska militären ville försöka slå världsrekord i plåga lokalbefolkningen, eftersom det tydligen inte räcker med alla naturkatastrofer. Kvinnorna kunde få tillbaka sina bortförda män i två, tre delar, exempelvis. De lokala polisterroristerna lämnar dock tropikhjälmsfolket i fred. Kanske beroende på att hälften av oss bär på pärlemorinfattade revolvrar. Själv föredrar jag lugern. Smidig, pålitlig och historiskt väl förankrad.
I kväll ska det hinkas GT för kininet kan nog behövas eftersom myggen i prinicip äter en på nätterna. Jag har även beslutat mig för att tillbringa min sista kväll på en pianobar i singapore. Vad tror ni om det?
No comments:
Post a Comment