Den nakna sanningen under sombreron

Eftersom KLM strulat med mitt bagage var jag nyligen tvungen att spendera ett halvt dygn på flygplatsen i Singapore, innan jag åkte vidare mot Paris. Mina medresenärer kunde inte hålla tillbaka sin glädje eftersom de fick tillfälle att åka in till city och shoppa. Amatörer tänkte jag för mig själv och log lite snett över deras banala glädjeutbrott. Jag har alltid föredragit Dubai, eller varför inte Mall of America framför Singapore som visserligen är trevligt men alldeles för fuktigt för att trigga min shoppinglusta. Efter att jag tillbringat någon timme på flygplatsgymmets löpband flankerad av ett sällskap skräniga malajer som störde min koncentration, beslöt jag mig för att gå ner till bokhandeln och tanka på lite bildningskapital. När jag botaniserat bland litteraturen en stund stod jag till sist med två böcker i nävarna, redo att slå mig ner i vip-loungens fåtöljer; ”The jewish century” av Berkeleyhistorikern Yuri Slezkine samt ekonomhistorikern David Landes bok ”The wealth and poverty of nations”.

Landes menar att geografiska faktorer har haft stor betydelse för den ekonomiska utvecklingen i världen. I länder nära ekvatorn har helt enkelt klimatet inte tillåtit lika många arbetstimmar som det gjort i Europa. Detta har varit fallet ända fram tills luftkonditioneringen slog igenom vilket möjliggjorde utveckling i områden som södra USA, eller för all del, Singapore. Ok, fair enough, men nu råkar det ju faktiskt finnas luftkonditionering, så vad är då problemet i resten av tropikerna?

Innan jag går in på det, låt mig bara presentera Slezkine's idéer. Slezkine menar att den första verkligt kosmopolitiska gruppen gruppen som uppstått i mänsklighetens historia är judarna eftersom de började syssla med handel och serviceproduktion medan resten av världen fortfarande var upptagen med att gneta med stenhackorna i sina självförsörjande och så notoriskt ineffektiva jordbruk. Judarna var pionjärer i det som skulle bli en grundläggande arbetsdelning i mänsklighetens historia; den mellan dem som Slezkine kallar lite tjusigt kallar för Merkurianer, kosmopolitiska entreprenörer och Apollonianer, självförsörjande bönder, konservativa bönder. Efter det moderna samhällets genombrott har Merkurianerna växt fram som bemästrare av det nya systemet . Enligt Slezkine är själva innebörden av begreppet modernitet att Appollonianer gradvis omvandlas till urbana, mobila och flexibla Merkurianer. I detta avseende har judarna varit synnerligen framstående och därav också bokens titel . Visst, det ligger kanske något i vad han säger, men uppriktigt sagt luktar det också knastertorr historiker som inte sett verkligheten bortom den som utsikten från länsstolen på Berklelykontoret medger. Han verkar också, om ni ursäktar, ha suttit och stirrat ner i konjakskupan lite för länge.

Nej, tillåt mig presentera ett mer adekvat begreppspar som är bättre rotat i empiriska fakta; ”doers” och ”talkers”. Det finns doers – människor som spottar i nävarna och gör ett ärligt handtag – och så finns det talkers. Talkers kan vara bra på att prata. Ibland skrämmande bra, men när det kommer till att leverera mätbara, handgripliga resultat, då är plötsligt alla talkers som bortblåsta. Om du är i Sverige återfinner du talkers på vilken humanistisk eller samhällsvetenskaplig institution som helst på universitetet. Där sitter dom och slänger sig med en slags Bob Marley mumbo jumbo inlindad i en kvasiintellektuell språkdräkt. Om du är i tropikerna ligger de under en palm (alternativt under en jättelik sombrero) hela dagen och pratar om att slåss mot överklassförtryckarna innan de masar sig hem till lerhyddan för att spöa frugan som spenderat arbetsdagen på åkern. Så svaret på frågan om tropikernas problem förefaller ganska uppenbart, även om få faktiskt vågar säga det. De lider av en skriande brist på doers.

Begreppsparet kan för övrigt tillämpas på en mängd sociala fenomen; Doer: närande - Talker: tärande, Doer: mars -Talker: venus, Doer: Winston Churchhill -Talker: Neville Chamberlain, Doer: Ronald Reagan - Talker: Jimmy Carter. Och slutligen är det dags att klämma fram dagens sanning; doer: USA -talker – Europa. Europeer är västvärldens ärketalkers. Europeer älskar att leva på bidrag och gnälla på USA samtidigt som de inte begriper att den fria världen endast överlever under handfast amerikanskt beskydd från lirare som Mulla Krekar & co. Medan europeer putsar mustacherna och sponsrar franska vinbönder riskerar jänkarna liv och lem för att skydda den fria världen.

Så nästa gång du ser en förvirrad lirare från universitetet i skinnväst, otrimmat skägg och med skjortan stinkande av matos som gaggar om asymmetriska maktrelationer och konsekvenserna av kapitalets ökande mobilitet då vet du vad du ska kalla honom. Kom bara ihåg var du hörde det först.